Ända sedan mitt intresse för film väcktes, har skräckgenren varit en av de stora favoriterna. Minns när jag var 6 år, och hängde med en av barndomskompisarna, som hade (i alla fall en far) som var "rätt" liberalt inställd till film som inte riktade sig till barn direkt.. Han kunde ropa till oss från tv-soffan: "-Kom, det är en schysst krigsfilm på tv!". Hemma hade inte mina föräldrar riktigt samma inställning, så jag höll tyst om detta..
Ett av mina starkaste minne, på tal om filmer av den läskigare kategorin, var Stephen King's 'Cujo'. (Ni vet den där om familjen som har en Sankt Bernhards hund, som får rabies och går bananas på dom?..) Shit, den var läskig..-tänk sex bast och se den.. Förstod ju självklart att det kanske inte var helt nyttigt och passande att kolla på en så pass blodig och (då) skräckinjagande film. Men jag tyckte om vad jag såg..okej, det var givetvis skräck blandat med förtjusning, men ändå.
Ända sen dess har min fascination för att bli uppskrämd, men ändå sitta i hemmets (förhoppningsvis) trygga vrå, och kolla på hemsk film, stannat kvar. Jag uppskatttar en riktigt bra skräckfilm, som får en att rysa till av obehag..
"-Hello!?..hello?! Are you there..? I'm just gonna get naked, and take a shower.."
;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar